En muntlig uppgift: upprepa saken, platsen och nästa person
Av Erik Nilsen · Kroni3 min läsning
”Ta den dit sedan” fungerar bara om båda vet vad den och dit betyder. När en vuxen pratar samtidigt som hen gör något annat kan barnet nicka utan att förstå hela uppgiften. En kort upprepning hjälper er att upptäcka skillnaden innan något hamnar på fel plats.
Använd tre konkreta uppgifter
En enkel överlämning kan innehålla saken, platsen och nästa person som ska använda eller ta emot den. ”Lägg den blå spelmappen på köksbänken, så tar mamma med den till besöket.” Det är tydligare än ett meddelande där du pekar på flera olika saker samtidigt.
Fyll inte meningen med alla tänkbara villkor. Om uppgiften har många steg kan den behöva en egen lista. Här handlar det om ett kort besked som går att minnas och utföra utan att fråga runt i huset efteråt för att få klarhet.
Upprepa för att reda ut, inte för att testa
Fråga ”var var det vi bestämde att mappen skulle ligga?” Barnet kan svara med egna ord. Det viktiga är att ni menar samma plats, inte att barnet säger exakt samma mening. Du kan också upprepa barnets besked när barnet ber dig om hjälp.
Att barnet hört frågan betyder inte att det har tackat ja till uppgiften. Skillnaden mellan att höra och att komma överens gäller fortfarande. Bekräfta först att barnet kan göra jobbet och använd sedan upprepningen för att kontrollera vad ni faktiskt bestämde tillsammans.
Upptäck missförståndet i exemplet
Elias ska lägga spelmappen ”på bänken till mamma”. Han svarar: ”Den blå mappen på bänken i hallen, så mamma kan hämta den?” Pappa inser att han menade köksbänken, medan Elias tänkte på sittbänken vid dörren.
De rättar platsen innan Elias börjar. Pappa berättar också att mamma tar mappen efter middagen, så Elias inte behöver följa upp hela leveransen. När uppgiften är klar säger Elias var mappen ligger. Mamma hittar den på den avtalade platsen. Ingen behöver tolka ordet bänk en gång till.
Håll ansvaret tydligt efter beskedet
En klar överlämning hjälper inte om en annan vuxen flyttar saken utan att berätta. Den som ändrar instruktionen ger den nya informationen till dem som berörs. Barnet ska inte vara budbärare mellan vuxna som ger motstridiga besked.
Om två vuxna följer upp samma jobb kan en överenskommelse om vem som kontrollerar göra avslutet lugnare. Pröva upprepningen med en sorts besked den här veckan. Om långa instruktioner hela tiden behöver upprepas kan ni korta uppgiften i stället för att kräva bättre minne. Kommunikationen ska bli enklare, inte ett nytt minnesprov.
